Boken om

Munkaleden Nydala – Byarum

Välkommen att vandra Munkaleden som vandrare både i yttre, fysisk bemärkelse i den småländska terrängen och som vandrare i inre, andlig bemärkelse, i själens sökande efter Livet.

LIVET – EN VANDRING

Livet kan liknas vid en vandring med start och mål. Vi föds nakna till denna jord och vi måste lämna den sådana vi var när vi kom.

Under denna livsvandring möter vi skiftande öden och gåtfulla strapatser; vi kan inte förutse det som ska hända oss. Många av oss har svårt att orientera sig i tillvaron; vi kan ha svårt att se varifrån vi kommer eller vart vi är på väg. Ofta irrar vi omkring följande stundens ingivelse. Många av oss har svårt att se någon livets mening.

Livet gestaltar sig olika för oss beroende på inre och yttre förutsättningar. Men något finns, som är lika för alla – en röst genomtränger allt: ”Följ mig hem till min Faders boning!”

Orden lovar Dig att hitta rätt i tillvaron och leda hem till livets fullkomliga mål; meningen med livet. När vi väljer att följa den rösten blir livsvandringen oåterkalleligen en pilgrimsvandring.

Livsmålet sträcker sig vida längre än denna världen, till en tillkommande värld, dit Kristus kallar dig att gå – med honom.

En vandringsled genom naturen, med start och mål, är en god bild för livet. Vandringen hjälper oss att i och genom naturen tolka vår andliga resa i vår inre människa.

Vi noterar vårt behov av att veta varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Vi förstår vikten av rörelse, vila, stillhet, bön, mat, dryck, kamp, strapats och samtal. Vi känner glädjen över att ha ”kommit fram” och ha nått målet.

Folkets tro i 1000 år

Kristendomen har funnits i vårt land i ca 1000 år. Men först under 1100-talet etablerade den sig som folkets tro. Inte minst skedde detta med hjälp av klostren. Den betydelse som ordensfolket i Nydala och Byarums kloster haft för vår del av Småland, kan vi knappast mer än ana.

Den helige Bernhard av Clairvoux, cistercienserordens andlige fader, var en oförtröttlig inspiratör som gav mod, kraft, hopp och tro att bygga kloster med paradisträdgård mitt inne i den småländska vildmarken.

Hans anda spreds från klostret ut i byarna, en anda av Kristustro, en tro på en ljus framtid genom bön och hårt arbete, andlighet och strävsamhet. Måtte den andan finnas – och förmeras . hos vårt folk också i vår tid och i framtiden.

Vägmärken att följa

För vår inre människa ser vi våra förfäder vandra före oss i tron. Vi ser, hur de har kommit ”hem”. Vi längtar efter att få vara med. Vi känner deras medel, och vi vet att de följde utsatta ”vägmärken” för att hitta rätt i tro och liv.

Inte heller vi kan nonchalera dessa vägmärken. Till vägmärkena hör bön och meditation kring Kristi ord samt de heliga sakramenten: dopet, nattvarden och bikten. Något som ytterligare bör lyftas fram är samtalet om livet. Alltför många av oss kvävs i vårt inre eftersom vi inte har någon att dela glädje, bekymmer, tro och framtid med.

Till eftertanke

Jesus sade: Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.                                            Johannes 12:35-36

Allt detta är omvittnat av Kristus själv. Allt är också möjligt att bruka under vandringen på Munkaleden.

Före vandringen

Munkaleden består av den ursprungliga sträckan från Nydala till Byarum och två alternativa vägar – från Stiftsgården Tallnäs rakt upp till Byarum och från Munkehatt mot Svenarums kyrka och Höglandsleden in till Byarum.

Den ursprungliga Munkaleden följer en nästan rak linje mellan de två medeltida cistercienserklostren Nydala och Byarum, det förra för bröder och det senare för systrar.

Vi går på historisk mark, när vi kommer till den lagda spångbron över Knektamossen vid Munkabroudden. Leden går strax intill den medeltida kavelbron, nu täckt av ett dylager – ett av de ledavsnitt, som med visshet är anlagt och skött av munkarna i Nydala kloster.

Leden går genom typisk småländsk natur, på grusvägar och smala stigar, över myr- och mossmarker, ibland i nästan väglöst land. Leden är märkt med pålar med blå markering och pilar med abbatsigill från 1200-talet. Mellan pålarna finns ibland ytterligare blå markeringar på trädstammar. Vid några platser finns informationstavlor uppsatta. De påminner om vår tradition och historia och finns vid torpgrunder, tjärdalar med mera.

Vid vilo- och meditationsplatserna kan man sitta ner, rasta, äta sin medhavda matsäck, bedja och meditera. Meditationstavlor ger anvisning om till exempel bibeltexter, psalmer eller tankeord som kan brukas för stillheten vid platsen; en bibel kan vara en god färdkamrat på vandringen.

Skydda naturen

Det är vår skyldighet att skydda natur- och djurliv genom att inte elda, slänga skräp, bryta kvistar eller på annat sätt överskrida allemansrätten.

Det är knappast möjligt för gemene man att gå hela leden under ett och samma tillfälle; den är i hela sin längd närmare fyra mil lång. Lämpligen väljer man därför ut en kortare sträcka. Vi ger här förslag på sådana kortare avsnitt av leden och hur man kan ansluta med bil och annan kommunikation.

Gruppvandring 

Det har visat sig att Munkaleden mycket väl lämpar sig för grupper. Många har berättat att vandringen lockar till samtal utmed vägen; man delar sig gärna i mindre grupper för att återsamlas vid vilo- och meditationsplatserna.

NYDALA KLOSTER

Grundandet  

Fullmånen lyser klart ovan trädtopparna som om den vore fästad på dessa. Från skogens dunkel kommer en enkel procession, bestående av några cistercienserbröder, med facklor i händerna och ett grovhugget kors i täten.

När de kommit ut ur skogsdungen stannar de, och ledaren för bröderna säger, medan korset slås ner i marken: Hic sit Santa Maria Nuova Vallis!

Så beskrivs grundandet av Nydala kloster i krönikespelet ”Det rika Nova Vallis”. Året är 1143 och drottning Ulfhild har vänt sig till biskop Gisle i Linköping om hjälp med grundandet av ett kloster.

Biskop Gisle har i sin tur tagit kontakt med ärkebiskop Eskil i Lund., vilken var god vän med den helige Bernhard av Clairvaux. Bernhard sände då iväg en skara av bröder till det avlägsna landet i norr, och det sägs, att de inte utan invändningar påbörjade sin vandring mot det okända landet. Enligt legenden grundade de Nydala och Alvastra kloster på en och samma dag, den 6 juni 1143.

Den nya dalen 

Namnet Nydala, Den Nya Dalen, Nova Vallis på latin, anspelar förstås på namnet Clairvaux, den ljusa dalen, vilket var moderklostrets namn i Frankrike. Att Nydala grundades direkt av den helige Bernhard visar att grundandet av klostret här i Norden tillmättes stor betydelse.

Nydala klosters betydelse för denna del av Småland kan knappast överskattas och vi kan tänka oss med vilken förvåning innevånarna i denna dal vid Ruskens strand såg hur det stora och mäktiga klostret växte fram.

Inte minst den främmande byggnadstekniken och arkitekturen både imponerade och förvånade den småländska befolkningen, som annars var van vid små låga träbyggnader, som försiktigt tryckte utmed marken.

NYDALA KLOSTER

Byggnader-organisation

Klostret i Nydala kom att bli ett av de mäktigaste i Sverige. Det som idag finns kvar av det vittnar om både uppgång, förfall och förstörelse.

Men under de senaste åren har ett nyväckt intresse för klostret gjort allt, inte minst inom pilgrimsrörelsen, ruinerna byggs upp igen. Vi avser då inte en klosterbyggnad av sten utan en inre byggnad i människors tankar och hjärtan – en byggnad som står vid pilgrimsvägen och som vill hjälpa människor att hitta vägen till livet och Gud.

Nydala kyrka och kloster grundades efter modell av moderklostret i Clairvaux. Enligt samma grundplan byggdes även klostren i Alvastra och Varnhem. Därför kan vi, trots att klostret är så förstört, veta ganska väl hur det såg ut.

Det man först lade märke till och syntes vida omkring var förstås den stora klosterkyrkan. Intill denna låg kvinnokapellet eller bondkyrkan, som den också kallades. Denna fungerade som kyrka och portkapell och var platsen för kontakten med folket utanför klostret.

Sjukstuga 

På motsatt sida om klostermurarna låg en annan byggnad, som kunde användas av traktens innevånare, nämligen sjukstugan. Runt omkring fanns småhus, i vilka åldringar kunde få bo. Mot betalning kunde man bli försörjd och omhändertagen på sin ålderdom. På detta sätt tillföll många donationer och testamenten klostret.

En annan inkomstkälla var åtagandet att bedja och fira mässor för de avlidnas själar för att förkorta deras vistelse i skärselden.

Viktiga för både klostret och dess omgivning var de olika trädgårdar som fanns i anslutning till klostret. Den yttre klosterträdgården har man börjat rekonstruera. Intill sjukstugan fanns troligtvis också örtagårdens förråd, ett dåtida apotek.

Själva klosterkyrkan har idag kvar ca två tredjedelar av sin ursprungliga längd. Från den södra sidans läktare gick en gång direkt in till prästmunkarnas sovsalar. De behövde inte gå utomhus för att komma till tidebönerna, som indelade dagen.

Lekbrödernas del av kyrkan sträckte sig från västfasaden till nuvarande läktardelen. Klostergården med sin brunn, som användes ända in på 1900-talet, var helt omgiven av olika byggnader som innehöll kapitelsal, matsal, kök, bakstuga, bibliotek med mera. Runt den fyrkantiga klostergården löpte en korsgång i vilken bröderna vandrade runt under meditation och samtal.

Invigning 1266 

Klostret grundades 1143, men inte förrän år 1266 kunde klostret invigas. Även om det växte sig stort och mäktigt, med egendomar runt om i Småland, Halland och på Öland, varade dess storhetstid endast 250 år.

1471 härjades klostret av brand och det blev aldrig riktigt återuppbyggt innan reformationen svepte fram över landet.

1688 reparerades och invigdes delar av klosterkyrkan som församlingskyrka 0ch 1704 byggdes det nuvarande tornet. Den strama cistercienserarkitekturen bevarades, men samtidigt tillförde man nya inventarier i barockstil – en del av dem krigsbyten från 30-åriga kriget.

Kyrkan hade under klostertiden fem altaren. Idag återfinns tre: ett Mariaaltare längst i norr, därefter Apostlaaltaret i den nuvarande sakristian samt Högaltaret. I korets södra sida finns tre nischer: en för nattvardskärlen, en för piscinan, i vilken dopvattnet hälldes, och en nisch med sittplatser.

På den motsatta norra sidan finns än idag ”porta mortuorum” de dödas port, som ledde ut till brödernas begravningsplats.

Mycket av kyrkans ursprungliga utseende har förändrats, men kvar finns det stora rosettfönstret i den östra kortväggen. Detta vittnar om den framstående byggnadskonst som cistercienserna behärskade. Ordensregeln påbjöd en stram arkitektur med ringa utsmyckning, ofta sten som höggs och formades för att vittna om det sköna, himmelska Jerusalem – det mål som den kristne har under sitt jordelivs vandring.

ETAPP 1:

Nydala kyrka – Märkesbro vid Järnboda

VÄGEN

Bilparkering och toalett finns vid Nydala kyrka där vi startar.

På vägen norrut passerar vi det gamla sockenmagasinet och våg 127.

Efter Nydala sågverk viker vi efter ca 500 meter in på vägen mot Bocklarebo. Några hundra meter norr om gården delar sig vägen och vi följer markeringarna fram till Klosterberget, som ligger på gränsen mellan gårdarna Bocklarebo och Sköldsbo. Vi fortsätter utmed markeringarna ca 800 m i stenig terräng fram till Munkabroudden. Den gamla leden går här tvärs över mossen och därefter fortsätter vi på relativt goda vägar förbi Norra Järnboda och fram till Märkesbro.

TANKEN

Munkaleden gick ursprungligen genom småländska gränsmarker med obetydlig bebyggelse. De gårdar och torp som du kommer att passera, har tillkommit flera hundra år senare. Den första delen av leden utgörs av ”kärrevägen” mellan Nydala och Svenarum. ”Kärreväg” blev det dock först i början av 1600-talet men som vandringsstig har den funnits sedan 1100-talet.

På Bocklarebovägen lägger vi först märke till två gamla dagsverkstorp, Nöjet och Höjden, som båda uppodlades på 1860-talet. Bocklarebo uppodlades på mitten av 1500-talet av en man som var bocklare (=sämskmakare). Där vägen delar sig låg Oskarslyckan, en stor åker omgiven av långa stenmurar, numera planterad med granskog. Utmed leden passerar du rester av torpet Grönekälle, brukat under slutet av 1800-talet.

På gränsen mellan Bocklarebo och Sköldsbo ligger Klosterberget. Det har sannolikt fått sitt namn av att när bönderna från Tofterydshållet kom med sina tionden med mera kunde de från berget se fram till klostret. Skogarna utgjordes på den tiden till större delen av lövträd, varför man härifrån säkerligen kunde se ända till klostret – granen har tagit över senare. På berget finns en vilo- och meditationsplats. Låt utsikten på berget ge anledning till en stund av eftertanke, vila och bön. Se under HJÄRTAT nedan samt under FÖRSLAG PÅ ANDAKT OCH BÖN.

Väster om berget syns grunden efter torpet Klosterberga. Torpet byggdes 1817 av godsägaren på Hubbestad som bostad för soldatänkan Stina Kraft från Siggeskogs soldattorp och hennes tre små barn. Maken Karl Kraft var i slutet av 1813 kommenderad till Norge. Sedan unionen undertecknats den 14 augusti 1814 återvände soldaterna hem. Karl Krafts förband tog vägen över Göteborg. Där blev Karl Kraft sjuk och lades in på sjukhus. Efter bara några dagar avled han. Det var de sista dagarna av det sista krig som Sverige haft. Därför måste dödsfallet ha känts mycket svårt för Stina Kraft.

Halvvägs till Munkabroudden ser du till höger ett långt, välgrävt och jämnt lutande dike. Det är rester av en tjärdal. Genom torrdestillering av törved utvann man tjära, som man sedan kunde samla upp i kärl under tjärdalen.

Från Munkabroudden går en kavelbro över Knektamossen. En del av Dala mosse, ca 300 meter fram till Norra Järnboda. Sannolikt är det klostrets arbetare som byggt bron. Stockarna ligger nu ungefär 40 centimeter under markytan. En ny spångbro är anlagd strax norr om den ursprungliga bron.

En kavelbro framställdes så att man på mossen först lade ut längsgående långa stockar. Vinkelrätt över dem lade man sedan tätt liggande stockar av 2-3 meter längd. Dessa stockar måste ligga så tätt att inte hästar eller oxar kunde trampa ner mellan dem och bryta benen.

Vid Munkabroudden står cisterciensermunken ”Ingar”, snidad i trä, och blickar ut över Knektamossen. Här finns också en vilo- och meditationsplats. Låt bron över mossen ge anledning till eftertanke, stillhet och bön. Se under HJÄRTAT nedan och under FÖRSLAG PÅ ANDAKT OCH BÖN.

Järnboda har fått sitt namn av att där bedrivits järnhantering under långa tider. Minnet av detta finns kvar i slaggrester här och var. Järnet utvanns ur myrmalm eller ur ”rödjord”, alltså ett järnhaltigt jordlager, som det har funnits rikligt av på Järnbodas marker. Järnboda är den äldsta bebyggelsen under etappen. Redan på 1200-talet nämns Järnboda som en gård tillhörig klostret sedan gammal tid.

Märkesbro över Härån var från början ett vadställe. Ca 20 meter söder om den nuvarande bron är bottnen stenlagd med ett par meter bred stensträng. På den kunde man under tidigare århundraden på relativt jämn botten ta sig genom ån. Den första bron byggdes 1998 på fundament från en tidigare bro. Den nuvarande bron byggdes om för ett par år sedan.

HJÄRTAT

På Klosterberget

Hit skyndar man och önskar se himlarna öppna. Efter den helige Benedikt av Nurcia.

Människor har alltid velat gå upp på berg och höjder. Utsikt för ögat för gärna tanken mot det evigas oändlighet, stillheten i det evigas tidlöshet och tystnad. Ta tillfället i akt och meditera en stund över evigheten.

Läs gärna:

-         På Moria berg uppenbarade sig Gud för Abraham, när han skulle offra Isak.                 1 Mos 22:1-18.

-         På Sinai uppenbarade sig Gud för Mose, när han skulle ta emot Guds lag.                     2 Mos 19:1-25.

-         På Horebs berg uppenbarade sig Gud för Elia, när han flydde från allt.                           1 Kung 19:8-13.

-         Jesus bad uppe på berg, Joh 6:15, och visade sin himmelska härlighet på förklaringsberget. Matt 17:1-8.

Vid Munkabroudden

Hör vänner! Efter den helige Benedikt av Nurcia.

Detta är munken Ingars budskap:

Hör vänner! Att höra Guds ord är en förutsättning för bön. Människans rop till Gud är hennes svar på Guds tilltal. Bön är således ett samtal med Gud i det inre av människan.

Spången över Knektamossen gör det möjligt att vandra tvärs över mossen. Bön gör på samma sätt din inre människas vandring möjlig mellan två världar, din och Guds.

Läs gärna:

-         Jesus sade: Sannerligen, jag säger er. Den som hör mitt ord och tror på Honom som har sänt mig, han har evigt liv. Joh 5:24

-         Jag vill höra vad Gud säger. Herren förkunnar välgång för sitt folk och sina trogna och för de redbara. Psalt 85:9

Jesus sade: Allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske Fader. Ty där två eller tre är församlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. Matt 18:19-20

ETAPP 2:

Märkesbro vid Järnboda – Tallnäs Stiftsgård

VÄGEN

Parkeringsplats finns vid Norra Järnboda på anvisad plats. På västra sidan Märkesbro finns också parkeringsmöjligheter.

Du har gått över Märkesbro vid Järnboda på gångbron och fortsätter sedan ett stycke på goda skogsvägar. Du passerar Ossingssjön och vägen mellan Torrmyran och Munkabo.

Senare blir det ganska obanad terräng fram till Munkehatt. Därifrån fortsätter du ett litet stycke över fortfarande ganska svåra marker fram till en skogsväg. Följ sedan skyltningen mot Tallnäs Stiftsgård.

TANKEN

Härån är en del av Lagans vattensystem. Strax före Järnboda har den passerat Rolstorpssjön och Gärdssjön och mynnar några hundra meter söder om Märkesbro ut i Ossingssjön.

Etappens första del går genom plana tallmarker utan någon bebyggelse. Området har tidigare tillhört staten och går ännu under benämningen Kronoparken. Men när du närmar dig Munkehatt blir vandringen mer besvärlig.

Munkehatt har säkerligen under förkristen tid ansetts som en helig plats. Man trodde då att vättar bevakade gränserna och bodde under stenarna. Eftersom tre socknar möts här – Svenarum, Tofteryd och Hagshult – var det inte otroligt att man ansåg att vättar bodde under den här stenen. För den som rubbade stenen innebar det olyckor.

Gränsen och gränsstenen finns beskrivna bland annat i en syn för häradsmärken mellan Västra härad och Östbo härad från 1628. Munkehatt utgörs av en relativt toppig sten och på toppen har placerats ytterligare en sten som ”hatt”. Ett par meter från gränsstenen ligger tre andra som visar gränsernas riktning.

Vid Munkehatt finns en vilo- och meditationsplats. Den ensliga platsen inbjuder till stillhet och andakt. Se under HJÄRTAT nedan och under FÖRSLAG TILL ANDAKT OCH BÖN.

Snickarebygget omtalas första gången i husförhörslängderna år 1770 och var bebott fram till 1878. Omkring 1830 bodde här sockenskomakaren Arvid Johannesson och hans hustru Stina Jönsdotter. Av deras fem barn föddes fyra på Snickarebygget.

Den sista boende var torparen Gudmund Petersson. Han har gett upphov till torpets benämning ”Gummas”. Vid Snickarebygget finns det en vattenkälla som är bevarad och fortfarande ger vatten. Källan ligger ett stycke från vägen på vänster sida i riktning mot Tofteryd.

Innan du kommer fram till Tofteryds Smeagård går du över mark som tillhör Smedjebo. Ställetvar en backstuga och där bodde i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet faktorismeden Johan Lundgren. Att han var faktorismed innebar att han var anställd vid en större verkstad, troligen som gevärssmed.

I en beskrivning av Tofteryds kyrka står följande antecknat: Utom ljuskronor och lampetter funnes för kyrkans upplysning 118 stycken gulmålade ljuspipor av järn, vilka uppsattes i bänkarna förfärdigats av smeden från Smedjebo”.

Efter Johan Lundgren bodde här den avskedade soldaten Hans Back. Termen ”avskedad soldat” innebar inte att soldaten fått avsked för dåligt uppförande eller liknande, utan enbart att han slutat sin anställning som soldat. Han hade under sin soldattid varit kommenderad till Stralsund. Han avled emellertid redan efter ett år på Smedjebo, förgiftad i en kolhytta. Husförhörslängderna berättar om hur änkan och den hemmavarande flickan ”är fattiga och tigger”.

Tofteryds kyrkby ligger ca 200 meter över havet. Ett par kilometer söder om kyrkbyn ser du Galtåsen, ett urgammalt gränsmärke och en utmärkt utsiktspunkt med miltals sikt.

På gräsplanen framför ingången till kyrkan finns en minnessten av modernt slag. Dess text lyder: ”Stenen är rest till minne av bygdens lyckosamma kamp mot utvidgandet av Skillingaryds skjutfält 1971-1984”.

Det finns rikligt med fornlämningar i Tofteryd och av dem framgår att Tofterydsbygden varit bebodd sedan 2000-talet före Kristus.

Tofteryds första kyrka byggdes på 1050-talet och var en stavkyrka. En sådan kyrka består av lodrätt ställt virke, som upptill hålls ihop av ett så kallat hammarband. Nedtill fästs plankorna i en liggande syll.

Stavkyrkan brann ner?

Träkol och sotiga stenar under den nuvarande kyrkan anses tyda på att den första kyrkan brunnit ner. På dess plats uppfördes på 1200-talet en stenkyrka som användes fram till år 1835.

Flera protokoll från början av 1800-talet påvisar brister på kyrkobyggnaden. Den dåtida biskopen Esaias Tegnér var inte någon vän av de gamla kyrkorna, vilket påverkade beslutet att uppföra en ny kyrka.

När den gamla kyrkan samlades lösa föremål i högar och allt såldes på auktion. Auktionsprotokollen från detta tillfälle finns bevarade. Bland föremål som bevarats från gångna tider kan nämnas en väldig ekstock, som sannolikt är en lämning från stavkyrkan, samt den gamla stenkyrkans primklocka från medeltiden.

Dagsverken

Det dryga arbetet för och med de nya kyrkan bedrevs från och med 1825. Pengar samlades in och sten och sand forslades fram och man gjorde dagsverken vid kyrkbygget. Varje hemman ålades att köra fram 20 skeppund sten (ca tre ton) till bygget. Arbetsinsatserna protokollfördes i dagsverkslängder.

Kyrkans arkitekt var Fredrik Bäck. Byggnadsarbetet leddes av Petter Pettersson från Tå i Västergötland. Den 3 juni 1838 invigdes den nya kyrkan av biskopen. Kyrkans interiör har under åren genomgått en del förändringar.

När du kommer in i kyrkan ser du rakt fram altartavlan ”Kristi himmelsfärd”, utförd 1936 av konstnären Kåge Lifvendahl. Altaruppsatsen är från kyrkans byggnadsår och utfördes av snickarmästaren Ekelund.

Den sjuarmade ljusstaken är tillverkad 1850 av Samuel i Gasslösa. De två altarljusstakarna är från den gamla kyrkan och tillverkades 1696 till en kostnad av fyra daler silvermynt. Korfönstren från 1936 av konstnären G Torhamn skildrar ”Kristi födelse” och ”Kristi uppståndelse”.

Dopfunt i Gotlandssten

Bland de föremål som bevarats från den gamla 1200-talskyrkan lägger man främst märke till dopfunten av gotlandssandsten, som tillverkats av den så kallade ”Njudungsmästaren”, byggledare när kyrkan uppfördes. Kvar från den gamla kyrkan är också en basunängel och ett änglahuvud. Triumfkrucifixet är från 1705 och golvuret från 1741.

Det mest intressanta föremålet torde dock vara primklockan som fanns redan i den gamla stavkyrkan. Em primklocka används bland annat i det ögonblick då prästen lyfter upp hostian (nattvardsbrödet) och församlingen anmodas att knäfalla i tillbedjan inför Kristi kropp. Primklockan i Tofteryd är Smålands äldsta bevarade från tidigt 1200-tal. Den har en spegelvänd inskrift: AVE TU = Var hälsad.

Kyrkbänkarna är från 1909 och tillverkades då i ”missionshusstil”. De renoverades 1935. 1800-talsbänkarna, som revs ut, såldes och användes sedan som kalvkättar.

I vapenhuset förvarades en stock av kärnek från den äldsta kyrkan, stavkyrkan, och likaså en dörr av kärnek med ett märkligt snideri, klädd med järnplåtar. Hur 1200-talskyrkan såg utkan man få en föreställning om genom Kåge Lifwendahls oljemålning ”Tofteryds medeltida stenkyrka”.

Kyrkorgeln innehåller 13 stämmor och är byggd 1856 av Rosenberg. Kororgeln är tillverkad av Künkel och invigdes 1974.

Tofteryds kyrka är en av ledens vilo- och meditationsplatser. Det heliga rummet inbjuder till stillhet och andakt.

HJÄRTAT

Vid Munkehatt

En hård stig förtar inte den fromma bönen. Efter den helige Bernhard av Nurcia.

Vi är i gränslandet. Här möts tre socknar. Det ger oss anledning att tänka på livets gränser. Varje människa har sin begränsning. Inte alltid ser vi eller vill aceptera gränserna och det får konsekvenser för våra liv.

En avgörande gräns är födelsen, liksom döden. Steget mellan liv och död är aldrig långt. Vi går ständigt i gränslandet. Men det är heller aldrig något långt steg från död till liv. Steget heter bön.

I bönen lyssnar man och talar. Man lyssnar till Guds röst och talar med Honom. Han lyssnar till vår röst och Han talar. Livet kan vara en ”hård” stig, men bönen bör aldrig få tystna. Denna ensliga plats inbjuder till en stunds samtal med Gud.

Läs gärna:

-         Jesus gick bort till en enslig plats, och där bad han. Mark 1:35.

-         Jesus sade: Be och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. Joh 16:24.

-         Jesus sade: Be så skall ni få. Sök så skall ni finna. Bulta så skall dörren öppnas.             Matt 7:7.

Tofteryds kyrka

Må vårt lands uppväxande släkte i världen vara välsignat! Efter den helige Benedikt av Nurcia

Varje kyrkobyggnad bär vittnesbörd om gångna generationers bön och gudstjänst. Men här är också platsen för bön och gudstjänst för vår generation och för kommande. Vi önskar och ber att Guds ord skall predikas och höras också i framtiden.

I kyrkobyggnaden delas nådemedlen och livets vattenkällor ut; Guds ord, dopet, bikten och nattvarden som ger evigt liv och förvandlar människan till likhet med Kristus.

Låt stunden i Tofteryds kyrka ge anledning till bön för vårt uppväxande släkte. Måtte våra barn och ungdomar lära sig att bruka livets vattenkällor.

Läs gärna:

-         Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot. Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar. Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden. Ps 84:1.

-         Jesus sade: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.   Matt 11:28.

-         Jesus sade: Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns. Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut. Matt 28:19-20.

ETAPP 3:

Tallnäs Stiftsgård – Östra lägret

VÄGEN

Parkeringsplats och toalett finns på Tallnäs Stiftsgård. Från Tallnäs Stiftsgård följer du vägen fram till Nåthults by. Efter en kort promenad på byvägen fortsätter du kyrkvägen mot väster.

Efter ca 400 meter passerar du Rydsbäcken, som söderut rinner ut i Linnesjön. Du går sedan över en liten mosse och efter ytterligare 400 meter når du soldattorpet Nylund.

Du följer vidare en liten stig genom skogen västerut och når Fastorpsvägen mellan Fastorp och Skillingaryd (se Alternativ väg nedan).

Leden följer nu denna väg 2 kilometer och böjer sedan av på en äldre väg 1,5 kilometer.

Efter att korsat några vägar som leder in på militärt område, korsar du även Malmstigen/Lagastigen, den urgamla riksvägen Malmö-Stockholm. Därefter når du snart fram till vägbron över Lagan och gamla E4. Du har Skillingaryds tätort väster om E4 och på östra sidan om Lagan Östra lägret, en gammal militär förläggningsplats.

TANKEN

Om du stannar upp och gör ett besök i Tofteryds kyrka kan du lägga märke till den gamla skolan mitt emot kyrkan. 1886 beslutade man att bygga en ny sockenstuga som skulle inrymma skolan. Först 1894 blev den insynad och har använts som kommunal skola fram till 1999. Den gula prästgårdsbyggnaden som du sedan passerar byggdes 1860 som den tredje i ordningen och är numera privatbostad. Något längre norrut finns rester av grunden till den äldre prästgården från 1600-talet. Den förstördes av brand kring år 1700. En skylt utmärker den aktuella platsen. Snart byggdes en ny prästgård omedelbart öster om kyrkogårdens ringmur. Smärre spå av denna finns ännu kvar.

Genom lummiga och näringsrika skogsskiften, där du ser tydliga spår av gammal odlings- och ängsmark, når du snart byn Nåthult. Byn, som en gång var klosteregendom, är en så kallad radby. Ekonomibyggnaderna är i princip placerade väster om byvägen och bostadshusen öster om den. 400 meter väster om byn passerar du Rydsbäcken, som i söder mynnar i Linnesjön.

Strax väster om bäcken ligger ett gammalt vägskäl. Söderut leder kyrkvägen mot Hultsgärde, Linneryd och Fryebo. Vägen återstår nu som en hålväg. Det verkar numera som en väldig omväg till kyrkan för dem som bodde i de här delarna av socknen. Men före sjösänkningen i slutet av 1800-talet var Linnesjön betydligt större.

Vid Mölnarp på Linnesjöns västra sida fanns en betydande kvarn, ursprungligen anlagd av munkarna i Nydala. Hela sjön användes som damm och det betydde att sjö och sankmarker sträckte sig långt norrut.

Leden fortsätter västerut mot Nylund. Torpet beboddes av regementsskräddaren Anders Dolk. Alla hans sex söner tog upp faderns yrke. Torpet är nu sommarbostad.

Namnet på de vägar som du passerar mot Skillingaryd erinrar om gårdar och platser som varit bebodda och odlade innan skjutfältet fick sin nuvarande utsträckning. Den mest intressanta vägen är Malmstigen, som i väghistoriskt sammanhang kallas Lagastigen. Den utgör en del av den gamla riksvägen från Malmö-Helsingborg upp till Stockholm. Ännu i slutet av 1500-talet var detta riksvägen, som gick förbi Hörle till Götarp (nuvarande Vaggeryd), korsade Lagan och fortsatte norrut via moarna i Byarum.

I samband med att skjutfältet för artilleriregementet utvidgades till Östra lägret, vars byggnader är unika och kulturskyddade.

Nydala kloster var under sin storhetstid ägare till en stor del av den mark som nu är skjutfält. Spår av munkarnas vandrings- och ridstig kan man ännu hitta i form av stenfyllningar över mossar och sankmarker, i hålvägar och vattenkällor. Tegelbruk fanns också här på 1300-talet.

Skjutfältet har trots, eller tack vare, den speciella användningen ett rikt växt- och djurliv. Stora bränder har regelbundet härjat området. En brand 1787 blev en förutsättning för den unika ljungheden, den största i Götaland. Stora bränder även 1919 och 1975 innebar förnyelse av en flora, som endast kan uppstå efter total avbränning.

Stiftsgården Tallnäs

Ca en kilometer från Tofteryds kyrka mot Skillingaryd ligger Stiftsgården Tallnäs vid norra änden av Linnesjön. Den är sedan 1953 en av Växjö stifts stiftsgårdar med ca 25 000 gäster per år.

Den är också en av Munkaledens vilo- och meditationsplatser. På gården finns hjärtat, Evas kapell, här finns ett stående altarkrucifix av träskulptören Eva Spångberg. Utanför kapellet finns en bönetavla, skänkt till gården av Mariadöttrarna från Darmstadt. På stenen är ett bibelord skrivet. Man kan boka kapellet för grupper som vill fira andakt eller mässa – hör efter i gårdens reception.

Gården bedriver läger- och kursverksamhet för både unga och vuxna. Idag fungerar gården som en fullvärdig restaurang och hotellverksamhet, där dagens lunch serveras måndag till fredag, samt frukost och kvällsmat.

HJÄRTAT

Vid Stiftsgården Tallnäs

Lydnad som ej upphör! Efter den helige Benedikt av Nurcia.

Stiftsgårdens kapell inbjuder verkligen till stillhet och bön. Altarkrucifixet för tanken till Kristus som Frälsaren och Försonaren. Hans röda mantel talar om kärlekens lydnad som aldrig upphör. Gud älskar genom sin son hela sin skapelse, allt och alla, och ger sitt liv för den. Han tar vår skuld, vårt fängelsestraff på sig. I honom finns vår och alla människors frihet som en potentiell möjlighet. Det är upp till oss att utnyttja möjligheten eller vara kvar i vårt ”fängelse”.

Låt stunden i kapellet ge anledning till bön och tacksamhet till Kristus för hans kärleks lydnad. Måtte vi alla bära med oss under vandringen kärlekens lydnad, som aldrig upphör.

Läs gärna:

-         Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Joh 3:16.

-         Kärleken upphör aldrig. 1 Kor 13:8.

-         Ni är lydnadens barn, låt er inte styras av de begär som behärskade er medan ni ännu var okunniga. Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig.          1 Petr 1:14-15.

ETAPP 4:

Östra lägret – Södra Duveled

VÄGEN

Parkeringsplats finns vid Östra lägret. Vid Östra lägret går du nedför broslänten norrut. Ledens markering finns nu utmed E4:ans viltstängsel och du har Lagans vattenflöde på den östra sidan.

Efter ca 1,5 km:s vandring längs ån ser du längre fram Fågelforsdammens mörka vattenspegel, Götaströms Värdshus och golfbanans klubbhus. Men du följer skyltningen och svänger vänster under E4:an genom en gångtunnel och korsar lokalvägen Skillingaryd-Vaggeryd och vandrar fram till Södra Duveled.

TANKEN

Vid Götaströms värdshus finns en av E4:ans väl tilltagna rastplatser med tillgång till toaletter.

Fågelfors kraftstation anlades 1911, då vattnet i Lagan reglerades. Den är fortfarande i drift, fullt moderniserad och datastyrd. Den ger 300-400 ampere per timme, vilket räcker till elvärme för ett stort villaområde.

Under ca 200 år fanns vid Lagan på gården Bohults ägor ett järnbruk – Götaströms bruk. Det har också kallats Södra Bruk eller Bohults hammare.

Det första privilegiet för att uppföra en hammarsmedja utfärdades av Berskollegium 1672 och avsåg ursprungligen fallet vid Götafors, en halvmil norrut i Lagan. Till följd av en ägartvist kom denna hammare att flyttas till fallet vid Götaström 1688.

Stångjärnshamrarna, som drevs av vattenkraft, bearbetade tackjärnet till smidbart järn. Tackjärnet kom från Tabergs bergslag. Järnbruksdriften krävde riklig tillgång på skog för kolning. Varje järnbruk hade speciella kollag som utgjordes av bönderna på de närbelägna gårdarna. Arealen i Götaströms kollag utgjordes år 1717 av 5000 hektar skogsmark.

Själva järnbruket låg under Lagans nuvarande vattennivå. I smedjan fanns härdar som försörjde stångsjärnhamrarna med mjuka, glödande järnklumpar. De mer än 300 kilo tunga hammarhuvudena formade järnklumparna mot städet till stängar av olika längd, stångjärn.

Stångjärnssmedjorna krävde kontinuerlig tillsyn. En arbetsvecka på 65 timmar var inte ovanlig för smederna. De sov under arbetsveckan på halmtäckta britsar i smedjan. Ljudnivån i smedjan var hög och orsakade hörselskador hos många av smederna och deras hantlangare. Det monotona dunkandet kunde höras på nästan en halv mils avstånd.

Fram till 1840 var årsproduktionen omkring 40 ton järn. Därefter ökades volymen till ca 125 ton. Ett stort antal byggnader hörde till bruket. Från landsvägen löpte en lång aspallé fram till herrgårdsbyggnaden med de två flyglarna. Under senare delen av 1800-talet fanns hät också ett sågverk.

1893 köpte svenska staten bruket för att använda marken till skjutfält. De sista götaströmsborna flyttade 1896 och husen revs ned eller flyttades bort. En åttakantig byggnad flyttades till Skillingaryd. Den är nu restaurerad och återförd till Götaström.

HJÄRTAT

Vid Södra Duveled

Det saliga livet har alltid en krokig väg. Efter den helige Benedikt av Nurcia.

Meditationsplatsen vid Södra Duveled ligger mycket vackert. Du befinner dig på ”paradismark”. Vägen dit är svår att se – ett litet stycke blir vägen nästan osynlig.

På samma sätt är det med färden hem till Gud. Vägen är både smal och krokig. Människors väg till Gud kan vara olika. Men ett är alltid gemensamt; det är genom Guds Ord, förmedlat av andra människor, som budskapet blivit aktuellt för dem.

Vägen går också genom många prövningar, lidanden och frestelser. Störst är sorgen för den som upptäckt att han syndat, gått vilse i begär efter makt och rikedom, i njutningslystnad eller strävan efter egen bekvämlighet. Du har kanske glömt eller förträngt Kristi ord och exempel.

Gud tillåter oss att vandra på krokiga vägar, ty så lär vi oss att inte förlita oss på någon eller något utom på Kristus, Räddaren.

Ta tillfället i akt till en stunds stillhet och bön.

Läs gärna:

-         Jesus sade: Den port är trång och den väg är smal som leder till livet. Matt. 7:14.

-         Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike. Apg. 14:22.

Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet! 5 Mos. 31:8.

ETAPP 5:

Södra Duveled – Byarums kyrka

VÄGEN

När vi gått under motorvägen vid Södra Duveled och passerat järnvägen möter vi Höglandsleden, som vi nu följer ända fram till Byarum.

Efter ett litet stycke viker leden av från byvägen och vi kommer in i Södra Duveleds hag- och odlingsmarker. På en höjd ligger nästa vilo- och meditationsplats.

Leden för oss så småningom till byvägen igen och vi passerar byn Skogshyltan, där man driver lantbruk med mjölkproduktion. Vi passerar Skogshyltesjön och anländer efter en stund till Sjöbo fritidsgård. Längre fram kommer vi till gården Sjöberg, som idag är fritidshus och torpet Berget som också det är fritidsbostad.

Efter en kortare vandring passerar vi över gårdsplanen till en större gård, Stödstorp. På gården bedrivs både kött- och mjölkproduktion. När vi längre fram anländer till resterna av Stödstorps kvarn, kan vi stanna till på vilo- och meditationsplatsen vid vattnet.

Vi passerar gamla ställen som Urabygget och Moen (är markerade med skyltar) och kommer fram till Bäckalyckan, som idag är IOGT-NTO:s fritidsgård. Vandringen går vidare över Bodabäcken och torpet Norrängens odlingsmark.

Så småningom kommer vi fram till Hjortsjön. Vi passerar en del tallplanteringar vid Granvikens torpgrund och passerar den asfalterade vägen Vaggeryd-Bondstorp. Strax därpå är vi framme vid Byarums hembygdsgård och lämnar då Höglandsleden. Vi passerar en domarring och ser i fjärran Byarums kyrka – målet för vår vandring.

TANKEN

Denna del av leden ligger inom Byarums socken, som ligger strax söder om Lagans källområde, väster om dess sträckning. Vi är på småländska höglandets västra sluttning. Inom den 220 kvadratkilometer stora socknen finns kommunens största och flackaste jordbruksmarker, som genomkorsas av flera nordsydliga åsar. Stora delar utgörs av mossmarker och skogsmarker.

I Byarums socken fanns en fast bronsålderkultur, vilket bland annat de så kallade storrösena vittnar om. Kvadratiska stensättningar, som indikerar bosättningar från äldre järnåldern, förekommer oftare i Byarum än i någon annan socken i Jönköpings län. I övrigt domineras fornlämningsbeståndet av domarringar samt runda stensättningar, resta stenar och klumpstenar.

På 1600- och 1700-talen ökade järnhanteringen kraftigt i Byarum och intilliggande socknar, vilka alla tillhörde Tabergs bergslag. Tillgången på arbetskraft för kolning och transporter var viktig. Vattenkraft och träkol var nödvändiga förutsättningar. Lagan samt huvudvägen till Jönköping och Skåne bidrog också till järnhanteringens tillväxt.

Men för de allra flesta var jordbruket den viktigaste näringen. Under 1800-talet styckades många ensamgårdar till mindre gårdar och byar uppstad. Samtidigt uppodlades markerna alltmera – den odlade jorden fyrdubblades under 1800-talet – för att mätta den växande befolkningen. Många torp och backstugor kom till under 1800-talet för att hysa alla människor. Flera torp finns markerade utmed leden.

När vi kommer in på Södra Duveleds hag- och odlingsmarker vandrar vi genom ett område som hålls i hävd av betande djur. Den unika floran är av stort botaniskt intresse. Rikligt förekommande är örterna brudbröd, gullviva, backtimjan och solvända, framför allt på de sydvästra sidorna av kullarna.

Tyvärr har de mest kalkkrävande och rara arterna trängts undan på grund av försurningen och finns nu kvar främst vid vägkanter och vägskärningar. Exempel på sådana är getväppling, axveronika, backglim, vårfingerört och vårärt. Botaniskt är Duveled fortfarande mycket värdefullt med sina kalkkrävande arter.

Dammen på öster sida om leden utgör ett fint inslag i naturen med ett rikt fågelliv. Stanna gärna vid meditationsplatsen och låt naturens skönhet en stund erinra om Skaparens kärlek och vishet. Kanske var det också här som munkarna hämtade sina medicinalväxter och gav denna lärdom vidare till kommande generationer, en länge nästan bortglömd kunskap (som ibland kallades vidskepelse) – som nu har börjat återupptäckas.

Det passerar flera småkuperade höjdryggar som är unika i sitt slag. Berggrunden är nämligen den så kallade ”Vaggerydssyeniten”, en bergart som bara finns just här i hela Sverige. Den har en sträckning på tre mil och omfattar ett tre kilometer brett bälte. Syeniten är en lättvittrad bergart, som därför påverkar växtligheten gynnsamt. På vissa ställen kan du se bergarten i öppen dager utmed ledens kanter.

Fritidsgården Sjöbo var före skogsplanteringens tid Munksjö AB:s största torp. Gårdens hus ägs numera av en stiftelse och är tillgänglig för uthyrning.

När du vandrar vidare kommer du åter ut på byvägen. Gårdarna som passerar heter Skogshyltan och har samma botaniska riksintresse som hagarna du nyss lämnat. Sjön som har samma namn som byn har du på västra sidan om leden. Vid dess vattenspegel 200 meter över havet är det många som finner vila och ro för sin kropp och själ i denna idylliska plats.

Sjöberg var från början ett torp som 1896 avstyckades och blev ett litet lantbruk på sex hektar. 1944 upphörde lantbruket och torpet blev ett fritidsställe.

Berget är numera även det ett fritidshus.

Stödstorp är en modern gård. Den var i Munksjö AB:s ägo från 1800-talet. Sulfatfabriken i Vaggeryd byggdes på denna gårds ägor. Numera är gården i privat ägo.

Stödstorps kvarn vid Stödstorps å har sannolikt använts sedan medeltiden fram till 1884, då den siste mjölnaren flyttade. Nedströms bron kan vi se fundamenten efter kvarnen.

I det gamla fallet kan man se klippor bestående av ”Vaggerydssyenit” som gröpts ut till så kallade jättegrytor.

Över bron har den kungliga postdiligensen passerat många gånger. Enligt folksägner gjordes flera postrån just här.

Här vid fallet finns en vilo- och meditationsplats. Stanna en tid och låt vattnets rörelse hjälpa till eftertanke över livets källor.

Vid ställena Urabygget och Moen finns skyltar som berättar om deras historia.

Bäckalyckan var bebott ända fram till 1920, då det inköptes av IOGT-NTO som här har en omfattande verksamhet. Man kan även hyra gården för olika tillställningar.

När vi vandrar över Bodabäcken befinner vi oss på fedeikommisset Bratteborgs ägor. Det tillhörde tidigare den grevliga ätten von Seth (1743-1989).

Norrängen var ett av godsets största dagsverkstorp.

Du kommer nu in på områden, som tillhörde Byarums nunnekloster. Gnyltån var gräns för klostrets marker.

Den större sjön Hjortsjön är en så kallad dödissjö. Den har alltså bildats genom att ett jättelikt isblock blivit kvar vid issmältningen. Den var en gång en mycket näringsfattig sjö, men på grund av utsläpp har den nu blivit mera näringsrik. Den är värdefull med mycket fisk och rikt fågelliv. Här häckar både storlom och vattenrall. En hel del sträckande fågelarter, som svarttärna och alfågel, brukar också häcka här. Sjön är också en mycket viktig vinterlokal för änder.

Fiskbeståndet i sjön är rikt på arter. I tillflödet Gnyltån finns amerikansk bäcköring.

Granvikens torpgrund finns i tallplanteringen utmed sjön. Torpet tillhörde Gärahovs gård, en av socknens största gårdar. Numera är Sveaskog ägare till skogsmarken.

Byarums hembygdsgård är värd ett besök. Förutom dess intressanta historia kan man under sommartid få en kopp kaffe med hembakat bröd i den fina hembygdsgården.

Strax före framkomsten till Byarums kyrka passerar vi ett område med en domarring.

HJÄRTAT

Vid Stödstorps kvarn

Lösningen av ett problem söks alltid genom arbete. Efter den helige Benedikt av Nurcia.

Den helige Bernhards ”metod” för problemlösning är väl beprövad. Bakom finns tre grundtankar: med arbete menas tjänst för andra människors väl, arbete och bön hör samman, genom bön öppnas sinnet för Gud och hans hjälp, som fyller tanke, vilja och beslut, samt tron att Gud ser möjliga utvägar, där det mänskliga förnuftet kommer till korta.

Praktiskt går det till så att man överlåter problemet åt Herren under bön, ”överlåtelsens bön”. Därefter tar man tag i dagens göremål efter bästa förstånd och väntar på vad Herren genom allt detta kommer att göra. När man ser Guds lösning och svar ”vilar” man i det och tackar honom.

Kvarnen vid Stödstorpsån är ett utmärkt exempel på människans bön och längtan efter ”bröd för dagen”. Att ”tämja” vattnet till malning av säd och bättre brödförsörjning speglar hennes gudomliga ursprung och utomordentliga förmåga till problemlösning.

-         Jesus sade: Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Matt 6:34.

-         Kasta alla era bekymmer på honom (Gud), ty han sörjer för er. 1 Petr 5:7.

-         Jesus bad: Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill. Mark 14:36.

-         Ett bra exempel på överlåtelsens bön är kung Hiskias bön i 2 Kung. 19:14-19.

BYARUMS KYRKA

Byarums kyrka omges av en stor kyrkogård med en rejäl stenmur. I den östra delen av muren finns stigluckan – en överbyggd port – med inskriptionen:

Kyrkans namn är EUGENIA, DESIDERIA gifvit af Sveriges och Norriges drottning den 5 augusti 1827.

Byarums kyrka är alltså en av de få landsortskyrkor som har namn efter en kunglig person. I samband med att drottningen – Karl XIV Johans gemål – passerade kyrkan uppvaktade församlingen henne och anhöll om att kyrkan skulle få bära hennes namn Eugenia.

Drottningen biföll denna begäran men lade också till sitt andra namn, Desideria. Samtidigt skänkte hon till församlingens fattiga 20 Riksdaler Banco och lovade att till kyrkan skänka en mässhake. 1846 invigdes gåvan, en röd mässhake som ännu finns kvar.

I mitten av 1100-talet grundades ett nunnekloster, ”Kristi fattiga nunnor”, som hade viss anknytning till Nydala. Efter ungefär 100 år flyttades dock klostret till Sko i Uppland (Skokloster).

Delar av klostret?

Många anser att vissa delar av den nuvarande kyrkan utgör en del av det ursprungliga klostret. De fragment av målningar med bibliska motiv som finns på nora och södra väggarna av mittskeppet är troligen från 1300-talet.

På 1700-talet byggdes kyrkan till i flera etapper. 1758-59 byggdes ett kor och under detta ett gravkor för släkten von Seth. Detta skedde på initiativ av greve Gabriel von Seth på Bratteborg.

Sidoskeppen byggdes 1766 och klocktornet var färdigt 1786. På klocktornet över den västra ingången finns texten ”år 1786 i kung Gustav III:s tid byggdes klocktornet med församlingens bekostnad, Gud till ära och kyrkan till prydnad”.

Den portal med sandstenspelare, som nu finns vid kyrkans södra ingång, var i den medeltida kyrkan placerad på den södra långsidans västra del. Dessa pelare kan ha stått vid ingången till klosterkyrkan på 1100- eller 1200-talen.

Kyrkan har tre kyrkklockor. Storklockan är från slutet av 1700-talet och lillklockan från 1600-talet. Mellanklockan är en kopia av kyrkans medeltidsklocka och gjuten 1925. Den gamla klockan, som anses vara från 1200-talet, förvaras på Historiska museet i Lund.

Altaruppsats

Predikstolen är från 1689 och arbetet utfördes av bildhuggaren G Kyhlman, Borås. De skulpterade bilderna föreställer Kristus och de fyra evangelisterna.

Altaruppsatsen består av ett förgyllt kors med en vit mantel och en förgylld törnekrona. Den skänktes till kyrkan av greve Gabriel von Seth i samband med korbygget. Av de ursprungliga två änglaskulpturerna av trä som stod vid korsets for, finns endast en bevarad och den har med tiden blivit deformerad.

Dopfunten är från 1935 och utförd i kolmårdsmarmor med dopskål och huv av silver.

Marmorepitafium

Vid den södra korväggen finns ett epitafium i grön marmor till minne av greve Gabriel von Seth. Detta epitafium utgörs av en skulptur föreställande ”Ryktet” i gestalt av en flygande ängel med en basun i den vänstra handen och själva minnestavlan i den högra. Ett epitafium är en påkostad och ofta rikt dekorerad minnestavla uppsatt på kyrkvägen till minne av en person, som gjort betydande insatser i församlingen eller samhället.

En minnestavla i trä över von Vickenska släkten finns placerad över den södra ingången. Släkten hade tidigt anknytning till bland annat Bratteborg. Gärahov och Götafors. Överste Johan Evert von Vicken har skänkt det Lutherporträtt som hänger över dörren till sakristian.

Krucifixet på den södra väggen är från 1668 och har skänkts av postmästare Jöns Pedersson-Brattman från Bratteborg.

DEN HELIGE BERNARD AV CLAIRVAUX

Den helige Bernhard föddes år 1080 efter Kristus på slottet Fontaine-les Dijon i Burgund i Frankrike som tredje son till greve Tescelius.

Vid 16 års ålder fick han kallelsen att tjäna Gud i kloster. I närheten låg benediktinerklostret Cluny, som hade frambragt så många helgon. Här inträdde Bernhard.

Han var dock missnöjd med klostret. Det hade med tiden blivit övermåttan rikt och mäktigt. Man åt på silvertallrikar och sov under baldakiner med brokader. Därför valde Bernhard i stället det nygrundade klostret Cistercium (Citeaux på franska), i vilket han inträdde 1112.

Under tiden hade hans far, fyra bröder och 30 av hans vänner bestämt sig för att följa Bernhards exempel och blivit munkar i klostret också de. Klostret upplevde nu en gyllene tid, men med tiden blev det trångt, och Bernhard fick uppdraget att grunda ett av flera filialkloster i Citaux.

Sträng ordensregel

Tillsammans med sina vänner byggde han således ett nytt kloster, som de kallade Clara Vallis, på franska Clairvaux. Där levde de mycket strängt efter ordensregeln. När Bernhard inte var upptagen med böner, andliga övningar och arbete skrev han meditationer om Maria Guds Moder och böcker om den kristna tron.

Bernhard blev mycket omtalad redan under sin livstid. Biskopar och till och med påven Eugen III kallade honom ofta att predika och biträda i teologiska diskussioner. Han hade en inre glöd, som tände hoppets eld över hela Europa- Han manade bland annat till ett andra korståg, ett missonsarbete bland muslimer.

Redan under hans livstid skedde många under genom honom. Men det gjorde honom mest generad när folk talade om det; gång på gång försäkrade han att det inte var han utan Kristus som lät undren ske.

Han blev cisterciensernas självklare ledare i Europa. Genom sin kontakt med vännen och Lundabiskopen Eskil, som i sin tur hade kontakt med biskop Gisle av Linköping påverkade man kungaparet Sverker och Ulfhild att tillåta och understödja grundandet av några kloster i Sverige. På den helige Bernhards uppdrag skickades således ett antal cistercienserbröder till Sverige år 1143 för att grunda kloster.

Ljus i dyster tid

Kärleken till Kristus och hans heliga Moder Maria gjorde den helige Bernhard till ett ”strålande ljus” i en annars för kristendomen dyster tid. Många påverkades av honom; villoläraren Abelard lät sålunda övertyga sig av den helige Bernhards retorik och återkallade sitt misstag i frågan om Kristi död på korset.

Bland annat gällde det frågan om försoningen. Abelard menade, att Kristi död endast är frälsande i den meningen, att den väcker kärlek till liv i åsynen av Kristi lidande. Kärleken till Kristus gör att man blir frälst.

Bernhard däremot företrädde den klassiska tron, att förlåtelsen ges därför att Kristus har sonat syndastraffet i människans ställe. När hon bekänner sin synd ges förlåtelsen på grund av Kristi försoningsdöd.

Det berättas vidare, att mödrar och hustrur lät gömma sina män när den helige Bernhard närmade sig en by. Han hade en överväldigande utstrålning, som lockade många att följa honom och gå i kloster.

Han dog den 20 augusti 1153 och helgonförklarades 1174. Sedan 1830 kallas han även en ”Kyrkans doktor”. Den 20 augusti är hans minnesdag, hans himmelska födelsedag.

” Ingen som älskar Gud behöver misströsta om hans kärlek. Gud har sin glädje i att återgälda vår kärlek, ty hans kärlek föregick vår. Hur skulle han kunna vara ovillig att älska oss tillbaka; han älskade ju oss, då vi ännu inte älskade. Och hur älskade han oss inte! Du har den helige Ande, en borgen för hans kärlek och du har det trovärdiga vittnet, Jesus, den korsfäste, två starka bevis på Guds kärlek till oss.” Ur ett brev skrivet av den helige Bernhard.

CISTERCIENSERORDEN

Munkarna och nunnorna i Nydala – Byarums kloster tillhörde cistercienserorden. Denna orden hade sitt ursprung i benediktinerklostret Molesme i Frankrike.

I mars 1098 hade abboten Robert tillsammans med klostrets prior Albéric och munken Stephen Harding lämnat Molesme på grund av starka motsättningar. Tillsammans med ytterligare tjugo andra munkar grundade de ett nytt kloster i de oländiga träskmarkerna vid Citaux (på latin Cistercium).

Deras klosterregel, som var en strängare variant av den benediktinska klosterregeln, godkändes av påven Gelasius II år 1119.

Konflikten hade främst gällt trohet mot den ursprungliga regel, som den helige Benedikt av Nurcia en gång dikterat. Framförallt menade utbrytarna att man hade glömt kroppsarbetet; man skulle bedja och arbeta, ora et labora. Men med tiden hade bönestunderna blivit så tidskrävande i många kloster, att det manuella arbetet helt kommit att skötas av arbetare och bönder.

Man ville således införa det gamla munkidealet i Citaux med dess försakelse, bön och arbete.

Alla munkar måste här leva av sitt eget arbete. De fick inte tala mer än nödvändigt, nöja sig med en karg vegetarisk kost, klä sig i enkel fårull, leva i avskildhet och avstå från att dekorera klosterbyggnaderna. Samlandet av reliker samt pilgrimsresor förkastades.

Clairvaux

Utåt väcker den stränga nyordningen stor uppståndelse och bröderna anklagades från flera håll för fanatism och dårskap. I början var också nyrekryteringen blygsam, ja den motarbetades till och med.

Stor betydelse fick det därför, när den unge Bernhard anlände till klostret 1112 tillsammans med ett 30-tal släktingar och vänner. Ytterligare andra anslöt sig nu till klostret och dotterkloster måste snabbt byggas för att rymma alla.

Bernhard fick uppdraget att grunda ett av dem – Clairvaux, Clara Vallis, ”Klara Dalen”. Detta kloster kom efterhand att betraktas som rörelsens ledande under sin abbot, den helige Bernhard,

Snart grundades nya kloster över hela Europa i den nya, stränga andan. Redan vid mitten av 1100-talet utgjorde de ett nätverk, som sträckte sig från Portugal till Skottland, från Skandinavien till Sicilien och från Irland till Polen och Ungern.

700 kloster

I Norden och Östeuropa kom dessa nya kloster att få en stor betydelse i missionsarbetet. År 1300 fanns ca 700 cistercienserkloster i Europa.

Men även denna nya gren urvattnades så småningom. En ny reform av rörelsen tog sin början på 1660-talet genom fransmannen Rancé. Han införde en ännu strängare ordning än den tidigare nyordningen från 1100-talet.

Hans titel var ”abbé de Notre-Dame-de-la-Trappe”. Det gav upphov till ännu en rörelse vid namn ”trappister”, som alltså tillhör cistercienserorden men är en reformrörelse av densamma.

Många ursprungliga cistercienserkloster ligger idag i ruiner – inte minst i protestantiska länder. Det finns ca 20 cistercienserkloster i bruk, nunneklostren inräknade.

I Sverige har vi ruiner efter deras kloster ibland annat Nydala, Alvastra, Varnhem, Herrevad, Gudhem och Vreta.

LIVET I KLOSTRET

Cistercienserorden bygger på den helige Bernhards regel att bedja och arbeta; Ora et labora. Tiden i klostret upptogs alltså av bön och arbete. Munkarnas främsta uppgift var att sjunga Guds lov.

På fastställda klockslag begav de sig från sina celler ned i klosterkyrkan för att förrätta gudstjänst.

Kl 02.00 steg man upp för första korbönen, Matutin, med meditation.

Kl 03.00 bad man morgonbönen, Laudes.

Kl 04.00 läste prästerna sin enskilda mässa, medan de andra gick till kommunionen. Därefter följde enskild läsning och bön.

Kl 05.30 bads bönen Prim och därefter följde undervisning i ordenregeln.

Kl 06.30 var det frukost.

Kl 06.45 började dagens första kroppsarbete, munkar under utbildning hade dock studier.

Kl 09.00 var det tid för enskild läsning och bön.

Kl 09.30 bads Ters, bönen vid tredje timmen. Därefter firades högmässa på söndagar, som avslutades med Sext, bönen vid den sjätte timmen.

Kl 11.00 var det middag, som åtföljdes av siesta till kl 13.00, då det var dags för enskild läsning och bön igen.

Kl 13.00 bad man bönen vid nionde timmen, Non, som åtföljdes av enskild läsning och bön.

Kl 14.00 följde dagens andra tid för kroppsarbete.

Kl 16.30 följde åter enskild läsning och bön.

Kl 17.15 bads aftonbönen, Vesper, som åtföljdes av meditation och kvällsmat kl 18.00.

Kl 18.30 var det ny tid för enskild läsning och bön.

Kl 19.10 var det så tid för den avsöutande bönen, Completorium, som avslutades med samvetsrannsakan.

Kl 20.00 var det sänggående.

Dagen var således inrutad med bön och arbete. Arbetet uppgick till ca 4,5 timmar per dag, medan resten av dagen alltså upptogs av bön, läsning, studier, meditation, stillhet med mera. Cistercienserna verkade mestadels i agrarsamhällen och rekryteringen skedde främst bland bondpojkarna och bondflickorna (till nunneklostren). De utmärkte sig för praktisk duglighet, som inom kort förvandlade markerna kring både Omberg och Nydala till bördiga åkrar och trädgårdar. De har därmed haft en stor betydelse för den medeltida agrarkulturen.

Frukter och medicinalväxter

Klostren byggde vattenkvarnar och ombesörjde lax- och ålfiske inför fastedagarna, då man endast fick äta fisk. De lärde ut frukt- och medicinalväxtodling. I klostrets sjukstuga blev de sjuka omhändertagna av läkekunniga bröder. För övrigt hade dock inte munkarna så mycket kontakt med befolkningen. På sina vandringar skulle de enligt regeln inte tilltala någon mötande person, såvida det inte gällde att visa vägen eller lämna besked om bortsprungna kreatur, borttappade föremål eller andra viktiga saker.

Till klosret flyttade många åldringar, som fick sin bostad vid sidan om klosret och mot betalning fick en tryggad ålderdom under klostrets beskydd. Betalningen var ofta hela gårdar, som alltså kom i klostrets ägo. Vidare fanns gästhemsverksamhet för pilgrimer och andra vägfarande.

Munkarna levde ett stillsamt liv. Den enskilde munken var förpliktigad att intill döden stanna kvar i det kloster där han, efter avslutad novitiat (prövotid), hade avlagt sina löften om lydnad, fattigdom och kyskhet.

Man hade antagit den så kallade stabilitas loci, alltså bundenhet vid en och samma plats. Klostrets abbot skulle dock vart femte år besöka generalkapitlet i Citeaux i Frankrike, vilket abboten i Nydala hade vissa problem att åtlyda på grund av avståndet och de dåliga vägarna. År 1120 hade man inom orden infört systemet med ”lekmannabröder”. Det var vanligt folk som skulle arbeta i klostret och hjälpa munkarna i deras manuella arbete.

Lekmannabröderna blev med tiden många, och snart var det de, mer än munkarna, som utförde kroppsarbetet. Deras mångsidiga arbete präglades av rationalisering, disciplin och organisation, som det svenska samhället vid denna tid helt saknade. Klostret stod dessutom ständigt i kontakt med världens kulturcentrum i Frankrike. Dessa förbindelser med omvärlden gav så småningom Sverige ett bättre rykte än det gamla från vikingatiden.

Maktfaktorer

Redan i slutet av 1200-talet hade dock många klosters förmögenheter blivit så stora att de blev reella maktfaktorer och på sina håll korrupta monopolföretag. Arbetet med administration, ekonomi och rättstvister blev med tiden alltmer krävande och förändrade hela klostrets ursprungliga enkla liv med bön och kroppsarbete. Klostren utvecklades alltmer till lukrativa företag. Jordbruk, vattenprojekt och även gruvbrytning fanns på programmet. Därmed urholkades de ursprungliga renhetsidealen, och korruption smög sig in i många av klostren.

Rörelsen förlorade därför i anseende och ett allmänt förfall kan ses från slutet av 1200-talet. Man kan följa denna utveckling i Nydala klosters historia.

MEDELTIDA VÄGAR

Behovet av framkomliga vägar till och från ett kloster var stort under medeltiden. Klostret var mötesplats för resande och kontakten med andra kloster i Skåne, Västergötland och Östergötland var livlig.

Behov fanns även av framkomliga vägar för transporter av varor till och från klostren. Mer än på andra håll i Europa behövde man i vårt stränga klimat förråd av kött, fisk, salt, drycker, djurfoder, filtar med mera.

När Nydala kloster grundades, fick det därför några gårdar i Vrigstadstrakten av biskopen i Linköping och konungen i Östergötland. Klostergårdarnas arrendatorer fick betala in natura. Mycket snabbt kom dessa gårdar att öka i antal.

Ytterst viktigt för klostret var salt. För att trygga salttillförseln skaffade klostret sig en gård 1201, Seglaberg vid Lagans utflöde vid Laholm, just där ån slutade vara segelbar. På samma sätt skaffade man gården Skälby, vid Kalmar. Klostret behövde gårdar både vid Österhavet och Västerhavet på grund av den ständiga krigsrisken.

Från Nydala red också munkar för att förrätta mässa i nunneklostret i Byarum och utöva andlig vård och bikt.

Lärde bönderna

Klostrets lekbröder var ofta kunniga yrkesmän och gav sig ut i gårdarna och lärde landbönderna och arrendatorerna att bättre sköta och odla sina gårdar så att avkastningen blev högre.

Folk sökte sig fram på stigar till klostret för att få sjukvård, råd och hjälp. Kring klostret växte bostäder upp för dem, som kunnat köpa sig en trygg ålderdom under klostrets beskydd. Betalningen utgjordes ofta av hela eller delar av gårdar.

De många krigshärarna, som drog fram, behövde tillgång till vägar för sina transporter.

Pilgrimsresorna fortgick under hela medeltiden, men var vanligast under 1200- och 1300-talen. Sådana resor gjordes till Rom, Jerusalem, Trondheim och många andra platser. Möjligen har nunnornas kloster i Byarum haft en så kallad själastuga, ett härbärge för pilgrimer och vägfarare. Pilgrimsfrågor tycks dock inte ha varit någon stor del av Nydala klosters verksamhet.

Men hur såg vägarna ut? Större transporter försökte man göra på vintern. Vintervägarna erbjöd bättre framkomlighet. Det var lätt att ta sig fram på tillfrusna sjöar och vattendrag. Många fälttåg genomfördes på vintern, t ex Kristian II:s fälttåg i Sverige 1519-1520. Tyngre gods, som malm, måste alltid transporteras på vintern. På de släta isarna slapp man också backarna.

Före Kyndelsmäss

Redan på 1200-talet ålades alla, som skulle leverera delar av biskopstionde till klostret, att göra detta före Kyndelsmäss den 2 februari för att kunna köra på vinterväg. Ännu in på 1900-talet fanns vintervägar markerade på generalsstabskartan, bland annat över Dumme Mosse nordväst om Jönköping.

Sommarvägarna var mestadels stigar. En del oxstigar med möjlighet att göra transporter med tvåhjulig kärra fanns här och där, men de var få. Andra stigar var enbart vandrings- eller möjligen ridstigar. En sådan var den nuvarande Munkaleden.

På sina ställen byggdes så kallade kavelbroar, med vilkas hjälp man kunde ta sig över mossar och våtmarker. Åarna kom man bäst över vid vadställen.

Högbroar dvs broar ovan mark var ovanliga. Det ansågs vara en mycket ”Gudi behaglig gärning” att under tidig medeltid bygga broar och iståndsätta vägar. Man reste gärna runstenar vid broarna för att tala om vilka som byggt dem och varför. Detta skedde ofta till en kär anförvants minne, med tanke på att Gud skulle vara den dödes själ misskundsam i skärselden; bron som byggdes blev liksom en Kristussymbol, en bro för den dödes själ från skärselden till paradiset. Sådana runstenar finns i Lannaskede och Nävelsjö.

Man behövde högt belägna punkter i terrängen eller tydliga märken som broar som vägvisare, t ex Klosterberget, Märkesbron och Munkehatt utmed nuvarande Munkaleden.

Fyra mil om dagen

Hur snabbt kunde man färdas? Vi vet att på 1300-talet räknade man med att åtta mils resa krävde två dagar. Fyra mil om dagen ansågs alltså som en bra dagsetapp.

De flesta resenärer undvek att färdas ensamma. Vägarna var inte säkra. Fredlösa och rovdjur kunde ställa till förtret för den ensamme. Man kan förmoda att munkarna i Nydala under 1100- och 1200-talen mestadels färdades till fots, medan man under 1300- och 1400-talen oftare tog sig fram med häst.

Vilka vägar fanns då runt omkring Nydala kloster? Jönköping var en viktig knutpunkt med Nissastigen och Lagastigen som viktiga leder för vägfarande. Vidare fanns väg från Jönköping till Växjö via Svenarum, den så kallade Kungsvägen, som fortsatte till Kalmar. Alla de stora vägarna knöt samman Sverige med Danmark.

Rydaholms kyrka var färdig vid mitten av 1100-talet och både kung och biskop i Linköping har sannolikt besökt platsen under byggandet. De bästa vägarna till Rydaholm var Holavedsvägen från Östergötland, Kungsvägen Jönköping-Växjö via Svenarum samt den mindre vägen över Hubbestad, Nydala och Gällaryd.

Från Rydaholm kunde man sedan ta sig till Växjö, men också till Lagan och vidare söderut.

Högbro

Väg fanns mellan Nydala och Vrigstad via byn Ljusbro. Namnet är nu borta, men framtill 1865 fanns här ett torp som hette Ljussebro. Vägen fortsatte förbi Hökaberg över Holkaryds skog. Söder om Vrigstad by byggdes en så kallad högbro. Den var så unik att sjön norr om bron ännu bär namnet Högbrosjön.

Vidare fanns en sommarväg till Värnamo. Den förband Njudung och Finnveden med varandra och gick över Nydala, Moboda, Finnabro vid Ingmarsbo och vidare över Fryele till Värnamo.

Nuvarande Munkaleden mellan Nydala och Byarum har nog främst tjänstgjort som transportväg från Byarums och Tofteryds gårdar. Den har också fungerat som genväg från klostret till Jönköping och sedan väster ut. Möjligen har det också gått väg från Byarum ut mot Bondstorp och Angerdshestra, in i Västergötland.

EN LITEN BÖNBOK

VID VANDRINGENS BÖRJAN

Psalm:

Psaltarpsalmen 121 (kan läsas växelvis):

L:      Hjälpen kommer från Herren,

Alla:  som har gjort himmel och jord.

I.  Jag ser upp mot bergen: Varifrån skall jag få hjälp?

II. Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.

I.  Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg.

II. Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel.

I.  Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida.

II. Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten.

I.  Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv.

II. Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt.

I.  Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,

II. nu och alltid och i evighet. Amen.

Alla: Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.

Textläsning (ur evangelierna):

Bön: Herre, led mig på vägen, du som gick före ditt folk

         Som en eldstod om natten och en molnstod om dagen.

         Tack för att du leder oss idag på vår vandring på Munkaleden.

         Låt vandringen föra mig närmare dig och mina medvandrare.

         Var min medvandrare genom livet.

         Dig vare lov och tack. Amen.

Fader Vår:

         Vår Fader, du som är i himlen.

         Låt ditt namn bli helgat.

         Låt ditt rike komma.

         Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.

         Ge oss idag det bröd vi behöver.

         Och förlåt oss våra skulder,

         liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

         Och utsätt oss inte för prövning,

         utan rädda oss från det onda.

         Ditt är riket,

         din är makten och äran,

         i evighet. Amen.

Välsignelsen:

         Herren välsigne dig och bevare dig. 

         Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. 

         Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

         I Guds, Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

         Amen.

Psalm:

         Förslag på psalmer i psalmboken – 297, 298, 300, 302, 303, 615, 616.

VID VILO- OCH MEDITATIONSPLATSERNA

Psalm:

Psaltarpsalmen 84 (kan läsas växelvis):

L:      Nu jublar min själ och min kropp

Alla: mot den levande Guden.

I.  Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot!

II. Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar.

I.  Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden.

II. Sparven har funnit ett rede och svalan ett bo för sina ungar;

I.  dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud.

II. Lyckliga de som bor i ditt hus och alltid kan sjunga ditt lov.

I.  Lyckliga de som har sin styrka i dig, de som gärna drar upp till templet.

II. När de går genom Bakaträdens dal blir den en flödande källa,

   Höstregnet fyller den med välsignelse.

I.  De går genom port efter port tills de möter Gud på Sion.

II. Herre Gud Sebaot, hör min bön, lyssna du Jakobs Gud!

I.  Ge akt på vår sköld, o Gud, se i nåd till din smorde!

II. En dag i dina förgårdar är bättre än tusen dagar där hemma.

I.  Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,

II. nu och alltid och i evighet. Amen.

Alla: Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden.

Textläsning:

Bön: Herre Jesus Kristus, öppna mina ögon,

         så att jag kan se dig idag i de människor jag möter.

         Gör mitt hjärta brinnande och lär mig att be

         som du lärde dina lärjungar att be.

         Vår Fader…

Välsignelsen

Psalm:

         Förslag på psalmer i psalmboken – 297, 298, 300, 302, 303, 615, 616.

VID VANDRINGENS AVSLUTNING

Psalm:

Psaltarpsalmen 130 (kan läsas växelvis):

L:      Hoppas på Herren, Israel,

Alla: ty hos Herren finns nåd.

I.  Ur djupen ropar jag till dig, Herre.

II. Herre hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig.

I.  Om du lade synder på minnet, Herre, vem skulle då bestå?

II. Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig.

I.  Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord.

II. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen.

I.  Hoppas på Herren, Israel ty hos Herren finns nåd.

II. Han skall befria Israel från alla synder.

I.  Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,

II. nu och alltid och i evighet. Amen.

Alla: Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd.

Textläsning: (ur evangelierna)

Bön: Herre Jesus Kristus, jag tackar dig för din närvaro under vandringen.

         Vid målet för den ser jag tillbaka och framåt. Låt minnet av den

         samverka med ditt Ord till djupare förståelse av mig själv och dig.

         Låt min framtid och mitt liv präglas av det underbara, att jag

         en gång skall få mitt livs mål och mening förklarat i betraktandet

         av dig själv. Amen.

         Vår Fader…

Välsignelsen

Psalm:

         Förslag på psalmer i psalmboken – 297, 298, 300, 302, 303, 615.

Att vandra tillsammans

gör vägen lätt att gå

alla våra vägar

borde vandras så!